lördag 25 mars 2017

Ännu mera ont

Idag vaknade jag och och var alldeles stel mellan skulderbladen igen. R har rätt, axelpressen triggar något hos mig.

En Naproxen hjälpte. Idag har jag varit ute och cyklat i vårsolen. Till natten ska jag ta ännu en värktablett och kanske skippar jag boxningen imorgon.

fredag 24 mars 2017

PT pass nr 17: axlar!

Efter förra passet fick jag ont mellan skulderbladen på ett sätt jag väl känner igen. Stelt och ont. Jag tog några värktabletter som förmodligen hjälpte mig att slappna av.

R inleder varje pass med att fråga hur kroppen känns så jag rapporterade. Han frågade ingående var det gjorde ont, vid rotation (ja), strålar det upp i nacken (nej).

Försökte axelpress igen, denna gång med endast 4 kg. Det gick fortsatt urdåligt. Uppenbarligen är skuldrorna begränsat rörliga. Fick lite mer ont av det.

Men vi är ense om att det är bra att utforska den gränsen lite försiktigt.

Sedan fick jag göra marklyft på ett ben med endast stång, inga vikter. Då blir det svårare att hålla balansen eftersom vikten hjälper att placera tyngdpunkten rätt. Sedan en vidareutveckling: bort med stång och bänk och gör en drake. Och tänk, det kunde jag faktiskt, och inhöstade massor med beröm av R. Det är skillnad på stabiliteten nu.

Ibland känner jag mig otålig och vill göra enkla rörelser och lyfta tungt, men jag köper helt R:s filosofi att lära mig att göra rörelsen rätt först, sedan belasta. Du är stark, säger han trosvisst, jag kommer att lägga på mer tyngd så småningom.

Idag fick jag känslan av att han var lite stolt över mig, och det var roligt.

tisdag 21 mars 2017

PT pass nr 16

...var i stora drag en repris av förra passet. Knäböj med 24 kg kettlebell. Split squats. Beröm för att jag är mycket stabilare nu.

Sedan klämde R på mina höfter. Höger höft är stelare än vänster. Sneda höftböjarmuskeln som fäster bak i ländryggen. Jo där brukar jag ju ha ont också, just på höger sida. Det är därför du svankar och inte riktigt rätar ut höften, och kollapsar inåt med knäna. Aha!

Han är verkligen kunnig. Och respektfull. Det hade inte känts ok att ha vilken yngling som helst att klämmandes på höftbenen kan jag säga.

Sedan windmill och axelpress, en sida i taget. Vänster sida enormt mycket svagare, handleden bara brakar ihop. Håll underarmen lodrät, instruerar R, men det klarar jag inte, armbågen sticker ut, värst på vänster.

Mer grävande och masserande. Vänster nåntingmuskel, ovanför bröstet men under nyckelbenet är tydligen spänd och stel som tusan. Slappna av, uppmanar R. Jag försöker, piper jag. Han trycker på en punkt som gör så ont att jag får be honom sluta.

Det här ska vi jobba mer på, säger han nöjt efteråt.

Jag är också nöjd, fast öm. Kul att ha fått såpass ordning på benen att vi kan övergå till axlarna.

fredag 17 mars 2017

PT pass nr 15

Idag var jag ytterligt tveksam till att träna. Ställde in onsdagens pass på grund av förkylning och kände mig inte riktigt kry ännu. Framför allt är det hosta som dröjer sig kvar.

R lovade att ta det lugnt, det vet jag inte om jag tycker att han gjorde men det gick ju bra i alla fall.

Knäböj med kettlebell först 10 kg sedan 12. Öva på att ha kontroll hela vägen. Förra veckan fick jag testa 12 kg i vardera handen vilket gick det också.

Du klarar mycket mer, sa R. När du väl har lärt dig att göra rätt kan vi lägga på mycket mer vikt. Jag tror han har rätt.

Sedan Bulgarian split squat, eller bengaliska bräset som mamma kallade det. Vingligt, tyckte jag. Absolut inte, tyckte R som filmade mig. Titta nu, ser du något annat än total stabilitet och kontroll hela vägen?

När jag vant mig vid synen av alla valkar, usch jag är verkligen fet nu, måste jag erkänna att han hade rätt.

Sist knästående windmill, tio kilo kettlebell på rak arm över huvudet. Men jag förstod poängen, har man bara tyngdpunkten rätt är det inte armen som bär upp vikten, utan hela kroppen.

Så förutom mina synpunkter på min figur så är jag rätt nöjd med mig själv och min träning just nu.