Jag är tillbaka igen. Ska försöka skriva mer regelbundet här framöver.
Men först en tillbakablick. Hösten som gick var händelserik. I september insåg jag att jag behövde hjälp mot min ständigt låga sinnesstämning så jag började äta Citalopram. Det hjälpte, men de första veckorna var jobbiga. Jag hade nog alla biverkningar som listats, huvudvärk, diarré, hjärtklappning. Plus att det alla varnat för, att man initialt kan må ännu sämre, visade sig stämma i mitt fall. Utöver det fick jag två riktiga ångestattacker. Det var först efteråt jag förstod vad det var.
Till råga på allt förkunnade min chef i ungefär samma veva att min tjänst skulle försvinna. För att göra en lång historia kort lyckades jag förhandla till mig ett avgångsvederlag och just nu jobbar jag inte alls. Det är jävligt skönt.
Under dessa omständigheter var det inte så lätt att träna. Jag minns att jag gick på ett kickboxpass när jag mådde rätt risigt, det var inte någon bra idé. Men när jag tittar i min träningsapp ser jag att jag ändå gnetade på med träning under september, oktober och november, minst en gång i veckan i alla fall. Jag ger mig själv en guldstjärna för det, med tanke på omständigheterna var det tappert tycker jag.
Men i december blev det värre. En rejäl förkylning sänkte mig totalt och jag fick ta en lång träningspaus.
Den avslutades strax före jul i och med att jag inledde en ny fas i mitt träningsliv: att träna med PT! Det berättar jag mer om i nästa inlägg.
Men först en tillbakablick. Hösten som gick var händelserik. I september insåg jag att jag behövde hjälp mot min ständigt låga sinnesstämning så jag började äta Citalopram. Det hjälpte, men de första veckorna var jobbiga. Jag hade nog alla biverkningar som listats, huvudvärk, diarré, hjärtklappning. Plus att det alla varnat för, att man initialt kan må ännu sämre, visade sig stämma i mitt fall. Utöver det fick jag två riktiga ångestattacker. Det var först efteråt jag förstod vad det var.
Till råga på allt förkunnade min chef i ungefär samma veva att min tjänst skulle försvinna. För att göra en lång historia kort lyckades jag förhandla till mig ett avgångsvederlag och just nu jobbar jag inte alls. Det är jävligt skönt.
Under dessa omständigheter var det inte så lätt att träna. Jag minns att jag gick på ett kickboxpass när jag mådde rätt risigt, det var inte någon bra idé. Men när jag tittar i min träningsapp ser jag att jag ändå gnetade på med träning under september, oktober och november, minst en gång i veckan i alla fall. Jag ger mig själv en guldstjärna för det, med tanke på omständigheterna var det tappert tycker jag.
Men i december blev det värre. En rejäl förkylning sänkte mig totalt och jag fick ta en lång träningspaus.
Den avslutades strax före jul i och med att jag inledde en ny fas i mitt träningsliv: att träna med PT! Det berättar jag mer om i nästa inlägg.
