Grinigt om grupp

Igår var jag på dietgruppen för vad som visade sig vara sista gången. När jag satt och tittade på datumen konstaterade jag att jag vid nästa gång, som är den sista, kommer att vara i Göteborg där min styvfar begravs följande dag. Så kan det gå.

Av totalt åtta träffar har jag alltså lyckats bevista tre. En träff hade redan varit när jag fick nys om gruppen, sedan vabbade jag. Därefter var jag med två gånger, sedan var det höstlov och för två veckor sedan var jag magsjuk.

Visst kan man argumentera att jag med denna erbarmliga närvarostatistik inte gett gruppen en chans. Fast jag måste säga att jag inte tyckte mig passa in särskilt bra bland deltagarna. Flera av dem uppvisade en offermentalitet som jag hade svårt att förlika mig med.

Jag har i alla fall lovat dietisten att boka in ett individuellt möte med henne, så bestämmer vi där hur vi går vidare.

Uppgifterna vi fick vid gruppträffarna har varit ganska bra. Logga matintaget, identifera fallgropar, utarbeta strategier för att hantera dem. Inför en ny god vana. Inga nyheter, verkligen inte. Det bästa med gruppen är nog att det gav mig tillfälle att reflektera.

Fast det gör jag ju å andra sidan rätt bra på egen hand också.

Nä, jag vet verkligen inte alls hur jag ska gå vidare. Lite besviken är jag allt på dietisten, jag hade velat ha mer handfasta råd riktade till och anpassade efter just mig. Inte det där vanliga blajet.

Igår konstaterade vi att man måste ta till 40 minuters rask promenad för att förbränna en lussekatt, och alla beskärmade sig. Det är ju sant. Men det är också sant att basalmetabolismen står för det mesta av förbränningen. Jag skulle tippa att man förbränner en lussekatt efter ett par timmar på soffan också. Men det sa jag förstås inte.

Annars har jag tänkt mycket på krönikan jag länkade till igår, och en annan krönika skriven av samme debattör. Att om man vill leva sunt och äta bra och träna mycket, måste man vara beredd på att avvika från normen. Tänkvärt och lite otäckt.

Nä, nu ska jag snart åka hem och hämta ungar och laga något nyttigt. Numera när jag är ensam med barnen försöker jag göra vegetarisk mat. Ikväll blir det kanske bakad blomkål, om jag minns rätt när jag tror att vi har blomkål hemma.

Kost och kostråd

Jag gick in här med avsikten att skriva ett dystert inlägg om att det inte går så bra nu eftersom sjukdom och allmän novembertrötthet gjort att jag slarvat, nä förresten, det kan inte ens kallas slarvat, tvingats avstå är mer korrekt, från både träning och vardagsmotion i nästan två veckor.

Å andra sidan läser jag om mina föresatser och konstaterar att dem har jag följt. Kanske är det inte så illa ändå.

Igår läste jag denna ganska tänkvärda (om än illa skrivna, usch vilken petimeter jag är) artikel om kostråd. En uppfriskande tanke faktiskt. Om man följer nästan vilket kostråd som helst, inklusive Livsmedelsverkets utskällda, går man ner i i vikt eftersom man då slutar äta den skräpmat som alltför många av oss äter alltför mycket av.

Undrar hur illa jag själv ligger till? Jag avstår inte helt från vare sig godis, läsk eller chips, men jag begränsar åtminstone intaget. Jag äter förmodligen inte tillräckligt med grönsaker, men undrar hur långt ifrån rekommendationerna jag ligger?

Skulle kanske föra matdagbok igen.

Minimala korrektioner

Huga huga, nu har jag ägnat mig åt skörlevnad ett tag. I fredags råkade vi hamna hemma hos grannarna som serverade en massa gott vin (mycket trevligt för övrigt, vinprovning ska bedrivas i större grupper eftersom man då kan smaka sig igenom fyra viner utan att bli helt kanon) och på lördagen åkte jag med min syster på herrgårdsweekend för att fira hennes födelsedag. Middagen var erbarmligt dålig, så dålig att det nästan var roligt, men vinerna var - återigen - mycket goda.

I mitt gamla liv hade detta inte varit något konstigt alls, att dricka mig lullig både fredag och lördag. Men numera gör jag det alltså inte. Och jag tänker kompensera drickandet (och det påföljande ätandet) med att vara vit resten av månaden.

Jag har också funderat lite över några vanor jag har lagt mig till med på sista tiden. Äta sushi efter tisdagslunchpasset till exempel. Dricka kaffe latte efter sushin. Det kan jag väl unna mig någon gång ibland, men inte varje vecka. Nä, nu får det nog bli matlåda några tisdagar. Och kaffelatte ska jag i fortsättningen begränsa till helgen, om ens då.

Efter sushin drack jag alltså vanligt kaffe med en liten skvätt mjölk, och avstod från att ta av de fina lussekatterna som restaurangen bjöd på. Jag hade spanat in dem redan medan jag väntade på sushin, men hindrade impulsen att ta en redan då, om de skulle ta slut senare. Bestäm sedan, vid kaffet, tänkte jag. Och vid kaffet var det mycket lättare att bestämma mig för att inte.

I bilen tillbaks till jobbet tänkte jag på den där lussekatten. Hur impulsen att äta kan vara stark, nästan oemotståndlig. Men att jag efteråt har svårt att minnas hur stark.

Alltså:

Avstå från alkohol resten av månaden
Avstå från sushilunch (salladslunch går däremot bra)
Avstå från kaffelatte på vardagar

Tidelipom och piddelidej.