Förkyld

Igen. För vilken gång i ordningen den här vintern vet jag inte. Nu räcker det snart.

Sista Itrimsamtalet

Nu har jag avslutat mitt Itrimmedlemskap, och det känns riktigt skönt. Det var ett av mitt livs bästa beslut, och jag är mer än nöjd med resultatet. Kanske inte så nöjd med den totala viktminskningen i reda siffror, men som helhet. Jag har lärt mig mycket på de här två åren.

Dagens vikt var 87,1 vilket var mindre än jag befarade, särskilt med tanke på att vägningen skedde strax efter lunch och en semla. De senaste veckorna har mathållningen kantrat något på grund av min och övriga familjens sjukdom. Men det bekymrar mig inte så värst, för jag vet hur jag rättar till det.

Sedan förra vägningen har jag gått upp 0,3 kg vilket är inom felmarginalen. Jag är alltså tillbaka till den vikt jag hade i mitten av december, före jul. För första gången har jag klarat av en ledighet utan bestående viktuppgång. Det är jag oerhört nöjd med.

Min långsiktiga målsättning är fortfarande att gå ner sisådär 5 kg till 80-82. Exakt hur lång tid detta ska eller får ta vet jag inte riktigt. Till sommaren? Resten av året? Någonting sådant.

Motionsföresatserna är att träna på Sats 2-3 gånger i veckan, och att försöka komma upp i 10 000 steg per dag. Det senare har varit svårt på sistone, både på grund av sjukdom och väderlek. Men våren är ju på väg. När den kommer på riktigt ska jag börja springa igen.

Vad gäller maten ska jag skärpa till mig igen, snart, så fort vi är friska, så snart jag har sovit ut. Det jag har lärt mig av Itrim är hur viktigt det är med balansen. Att inte tänka allt-eller-inget. Att små ändringar gör skillnad. Att det är okej att äta lite sämre ibland, bara jag hittar tillbaka.

Inför nästa ledighet ska jag verkligen tänka på att inte släppa efter för mycket. Tydligen associerar jag ledighet med att släppa kontrollen på vad jag äter, och det må väl vara hänt i större utsträckning än till vardags, men inte helt.

Orkar inte

Jag har absolut noll inspiration just nu. Förkylningarna avlöser varann, så vardagsmotionen har gått helt åt helvete. Ombytt motion halvt åt helvete (har på ett för mig obegripligt sätt faktiskt lyckats klämma in två pass i veckan mellan förkylningarna). Maten fullkomligt käpprätt åt.. ja, ni vet.

Absolut sista Itrim-samtalet är ombokat ännu en gång, nu till nästa onsdag. Jag bävar lite. Det hade varit trevligt att avsluta med en någorlunda okej viktnotering, som inte är all-time high. Men det är nog att hoppas för mycket. Jag har faktiskt inte vägt mig hemma på ett par veckor nu.

Rör man sig för lite, som när man är sjuk, är det extra viktigt att sköta kosten säger di lärde. Fast motivationen då är helt åt fanders.

Idag är jag gruvligt grymt avundsjuk på alla de som inte är särskilt roade av mat eller som kan äta vadsomhelst utan att gå upp. Jo, de finns faktiskt. Min senige rumsgranne tillika fembarnsfar och maratonlöpare väger 69 kilo och måste passa sig för rätt vad det är tappar han fem kilo och ser ut som en Belsenfånge. Hur det kan gå till begriper jag inte för hans lunchportioner är ungefär dubbelt så stora som mina.

Blä. Blä. Och blä.