Noteringar

Morgonträning två dagar i rad är lite att ta i. Imorse var det trögt att gå upp. Å andra sidan känns det okej redan efter en kvart och när jag väl är på plats rentav bra, för att inte tala om känslan efter passet. Men kroppen var lite trött, det var den.

Igår gick jag bara 5000 steg och i förrgår 8000. Jag skyller på väder och halka. Om min lunchpromenad uteblir (vilket den gjorde båda dagarna) klarar jag inte mitt pensum. Idag måste jag bita ihop och ge mig ut.

Respit och sabotage

Idag skulle jag ha haft sista Itrim-samtalet, men det blev inställt. Skönt, faktiskt. Nu får jag en vecka till på mig att skärpa till mig. Sist jag vägde mig hade jag gått upp några hekto vilket förstås var irriterande. Jag ligger ungefär mittemellan före-jul-noteringen och efter-jul-noteringen.

Det är väl lika bra att vänja sig vid tanken att årets tråkigaste månad januari utöver att vara tråkig också måste vara en månad av renlevnad och mycket träning. Vilket i sig inte är så dumt.

Fast vardagsmotionen är det skralt med just nu, jag får verkligen kämpa för att få ihop stegen, och vissa dagar går det inte alls.

Dessutom blev jag i helgen utsatt för det allra försåtligaste sabotage.

- Men har du köpt chips!?!
- Ja, du gillar ju inte dillchips.
- Gör inte jag! Jag ÄLSKAR dillchips. Det är bara Pringles jag inte gillar.
- Jaha, oj då. Det kanske är jag som inte gillar dillchips?

Så i fredags åt jag chips. Och i lördags godis. Och på söndagen kom systern och svågern på besök och hjälpte till att göra slut på godiset. Så nu kan jag starta om igen.

Det gick!

Imorse på shapepasset kunde jag plötsligt göra något jag aldrig kunnat förut: hålla en stång över huvudet med båda händerna brett isär och dra armarna bakåt-neråt så att stången så småningom är bakom kroppen. Heureka! Tydligen blir man rörligare av rörlighetsträning! Efter en sådan insikt är man på verkligt gott humör.

Vikten har vänt

Imorse konstaterade jag att det faktiskt går att gå ner 1,4 kg på en vecka genom att återgå till de vanliga matvanorna. Sedär. Ändå åt jag lite mörk choklad i helgen, men annars har jag faktiskt varit duktig och livet ter sig inte fullt lika glanslöst.

Foten mår sådär. Det är nog plantar fasciit, eller någon variant på det. De första stegen jag tar på morgonen gör så ont att jag nästan vill skrika, vilket jag också vill göra om jag går barfota eller i strumplästen på hårt underlag. Men med skor på fötterna går det bra. Jag har vågat träna både spinning och en ny variant av bodypump, men de värsta hoppåskutt-passen håller jag mig ifrån.

Kämpar

Nu ska jag strax gå och lägga mig, men först ska jag kissa. Är gruvligt kissnödig efter två enorma koppar gott Assamte. Och så har jag munnen full av lakritssmak, Läkerol Sea Salt Licorice.

Läkerol och te är det som får mig att överleva kvällarna just nu. Kvällen då barnen har somnat, stunden framför TV:n eller datorn, stunden som bara är min, stunden som jag vill sätta lite guldkant på. Ätbar, kaloririk guldkant.

Tredje dagen utan dylika guldkanter. Livet är stentrist och glanslöst.

30-20-10

Idag spinnade, spann, spunnade jag efter jobbet. Ett nytt pass som heter 30-20-10 då man kör detta antal sekunder med varierande motstånd. Under 10 sekunder ska man förstås ta i allt man kan.

Det kändes rätt okej, jag har inte spinnat sedan tidigt i våras. Men ont i ända och underliv gör det, men det kan jag stå ut med om jag tänker på konditionen jag kommer att få. Dessutom var passet bara 30 minuter, synnerligen tidseffektivt och lätt att passa in i det så kallade livspusslet. Det känns som att Sats satsar (hö, hö) på korta pass den här terminen. Bra tycker jag, som numera inte riktigt orkar med ett timslångt pass efter jobb och bilkörning.

Nu ska kroppen chockas och sparkas igång.

Ett faktum

Det är möjligt att öka tre kilo i vikt på dryga två veckor. Fast man motionerar flitigt.

Faktiskt.

Det återstår att se hur snabbt det går att gå ner dem.

Som den intelligente läsaren redan har räknat ut så gick matföresatserna dåligt, alkoholföresatserna någorlunda och motionsföresatserna utmärkt, med undantag av de senaste tre dagarna då foten tvingat mig att vila.

Håhåjaja. Vissa dagar längtar jag något lite tillbaka till mitt gamla liv. Faktiskt.

Buhu

Träningsåret inleds med ett magplask. Ont i foten, närmare bestämt trampdynan, så ont att jag inte kan gå ordentligt. Hade liknande besvär för några år sedan, de lindrades av inlägg i skorna och Voltaren. Hoppas samma trick funkar även nu.

Fan vad handikappande det är att inte kunna gå ordentligt.

Buhu, som sagt.