torsdag 27 augusti 2009

Irriterande

Vad jag stör mig just nu på viktgnäll från folk som är fullkomligt normalviktiga ur hälsosynpunkt. (Jag får väl skylla mig själv som läser bloggar, forumtrådar och rådgivningsspalter).

Det politiskt korrekta är väl att säga att det är den egna upplevelsen som räknas och om någon känner sig fet så är det rimligt att hon (för det är nästan alltid en hon) beklagar sig över det. Fast jag vet inte jag. Kroppsuppfattningen är inte bara subjektiv, den är också väldigt påverkbar och föränderlig. Marilyn Monroe ansågs ha en fulländad kropp på sin tid, enligt dagens ideal är hon ganska fläskig.

Och jag kan inte låta bli att släppa tanken att det är något djupt sorgligt i att så många kvinnor ägnar så mycket tid och fruktlös energi åt att noja över sin vikt. I många fall helt i onödan.

Konstigt inlägg på en viktblogg kanske. För övrigt tränade jag igår, skönt. Nästa vecka börjar Friskis ordinarie schema. Hoppas jag kan hitta några riktigt bra och inspirerande pass. Snart ska jag börja med det viktigaste, att ta tag i matvanorna.

tisdag 25 augusti 2009

En vecka

Hela den gångna veckan har jag retat mig på stramande jeans och trånga BH:ar. Jag har känt mig plufsig och sladdrig. När fan hände det här? Att det är sådan skillnad på att klämma in sig i jobbkläder jämfört med det man sjavar runt i på semestern.

Tränat har jag också gjort, två gånger förra veckan, hittills en denna och väskan är packad idag med. Jag har börjat logga in på Friskis&Svettis community, intressant att få statistik på tränandet. Till exempel har jag nog övervärderat min insats under våren. Maj månad innehöll inte en enda träning, juni någon enda. Eller om det var tvärtom.

Dagens facit är -2 kg. Åt rätt håll således även om siffran ännu är på tok för hög. Fem kilo kvar till första delmålet.

Nu ska jag äta frukost.

tisdag 18 augusti 2009

Summan av en sommar

.. är fem kilo. Jojomen, alla de fem kilona som jag så stolt proklamerade försvunna vid denna bloggs början. Men jag säger som Edith, jag ångrar ingenting.

Eller jo. Så fan jag gör. Hade jag kunnat göra detta ogjort när jag står och glor på vågens elaka röda siffror hade jag gjort det såklart. Men det går ju inte. Och älta är både tråkigt och destruktivt så det ska jag försöka låta bli.

Igår var jag och tränade. Svetten rann och det kändes så skönt i kroppen efteråt. Äntligen har jag hittat det där som jag aldrig förstod medan jag växte upp. Rörelseglädjen, högkänslan, den sköna tröttheten efteråt.

Igår läste jag också en mycket intressant artikel i Time. Motion är ur viktminskningssynpunkt tämligen värdelöst. Enligt allt fler undersökningar går man snarare upp än ner av att motionera. Den genomsnittlige motionären blir hungrigare och mer benägen att belöna sig själv med något kaloririkt än om han inte hade motionerat. Den motion som möjligen har betydelse är den som nutidsmänniskan ägnar sig allt för lite åt - lågintensiv, långvarig. Inte sitta i bilen eller vid datorn dagarna i ända för att under tre timmar i veckan göra ett intensivt ryck.

Därmed inte sagt att motion är verkningslöst. Man mår bra av det, man blir friskare av det. Men inte lättare. Vill man gå ner i vikt finns bara en sak att göra - just det. Äta mindre, och bättre.

Trots detta är min strategi att börja träna först och förbättra mina matvanor sedan. Träningen kommer jag att må bättre av, och känna mig lite tajtare av. Då brukar motivationen öka.

Exakt hur jag ska ändra matvanorna återstår att se. I vintras körde jag en egen GI-variant men jag blir allt mer skeptisk till GI. Motivering kommer en annan dag.

torsdag 13 augusti 2009

Det var den sommaren

Tiden går fort när man har roligt. Mitt senaste inlägg är från i maj. Jag har vägt mig sedan dess, men resultatet var så nedslående att jag snabbt förträngde det.

Men. Snart är det slut på skörlevnaden. På måndag är det vardag igen. En vardag där träning och gratismotion ska prioriteras, små portioner ska ätas och godis ska ratas.

För jag vill ju. Jag minns känslan från i höstas, då jag kände mig snygg för första gången på ganska många år. Det var inte många kilon som hade försvunnit då, och med tanke på den bild som möter mig i spegeln är de nog tillbaka nu. Å andra sidan sitter de nog rätt löst.

Så. Inga orealistiska mål. BMI 27 sisådär. Fortfarande storlek 44, men en smidigare sådan. Lite mindre överarmar, lite mindre hull på mage och haka. Lite fastare i konturerna.

Måndag börjar jag. Fram tills dess mjukstartar jag.